Intervju med Thomas Cardin: ”CCC blir förberedelsen inför nästa UTMB”
Fransmannen Thomas Cardin (KIPRUN) har dominerat på distanser mellan 50 och 80 kilometer, men tog den här säsongen nästa steg genom starka resultat på 100 kilometer och längre. Efter en fjärdeplats i Western States 2026, där han gick under loppets tidigare banrekord, och segern på 120 kilometer i Chianti Ultra Trail är den numera professionelle traillöparen en av favoriterna i fredagens CCC, 101 kilometer och 6 050 höjdmeter. Intervjun är gjord på plats i Chamonix.
Thomas, varför valde du att springa CCC efter Western States?
Jag skulle ha sprungit CCC redan förra året, men tackade nej för att fokusera på världsmästerskapet, som avgjordes senare på säsongen. Så det är faktiskt två år sedan jag planerade att springa det här loppet. I år blir CCC ett sätt att avsluta den fina säsong jag haft 2026 genom att försöka vara så konkurrenskraftig som möjligt, alltså försöka vinna loppet. CCC är också en del av förberedelserna inför fortsättningen, eftersom jag vill springa UTMB nästa år. CCC är det första steget i UTMB-projektet.
Betyder det att du försöker ta dubbeln Western States och UTMB nästa år?
Ja, och jag är inte den första som försöker med den kombinationen. Men nästa år blir UTMB nog mer en upptäcktsresa för min del. Att prestera på UTMB är ett långsiktigt projekt. Jag har ingen brådska. Jag är 30 år och när jag ser Ludovic Pommeret fortfarande vara motiverad och prestera på den nivån i sin ålder tänker jag att jag har gott om tid. På den här distansen väger erfarenheten ibland tyngre än fysisk fräschör och ungdom.
Du gick ändå ganska snabbt upp på 100 miles och har redan haft en väldigt omfattande säsong. Är det ett problem inför CCC?
Det är också en av osäkerhetsfaktorerna inför årets CCC. Sedan början av året, och faktiskt ända sedan början av december i fjol, har jag sprungit ganska många lopp. CCC blir mitt fjärde ultralopp över 100 kilometer, och eftersom det är mitt första år på så här långa distanser har jag svårt att bedöma hur väl jag har återhämtat mig efter ansträngningarna. Träningen har gått bra, med mycket höjdmeter och mycket berg, men jag vet inte om kroppen klarar upp till tio timmars intensiv och långvarig ansträngning. Det får vi snart svar på, och jag kommer också att ta med mig lärdomarna till nästa år.
Jag vill inte heller ta onödiga risker, och jag tror att jag låter de andra stå för risktagandet.
Hur har kroppen svarat hittills?
Jag känner mig i form och har återhämtat mig bra efter Western States. Jag har haft bra känsla i nästan sex månader. Jag skadade mig i början av året och fick några mindre skador ovanpå den första, men till slut lyckades jag bli helt smärtfri. Jag har genomfört en bra uppladdning och tillbringat många timmar i bergen, så jag känner mig trygg inför CCC. Men jag kommer inte att ta särskilt stora risker. Jag tänker inte försöka pressa fram det yttersta, utan bara försöka genomföra det så rent och kontrollerat som möjligt.
Tar det bort lite av pressen inför CCC att du lyckades så bra i ditt första Western States?
Man kan säga att min säsong redan är lyckad, oavsett vad som händer. Men CCC är ett stort lopp, ett av årets mest konkurrenskraftiga på 100-kilometersdistansen, och det kommer att bli fantastiskt. Jag ser verkligen fram emot det. Om jag vinner blir det grädden på moset. Men om det inte går vägen kommer jag ändå att vara nöjd med säsongen, där jag har lärt mig mycket och lyckats med mycket. Jag går in i loppet med stort självförtroende, inte i att jag kan vinna, utan i att jag kan hantera tio timmars ansträngning och prestera på internationell nivå på den här distansen. Jag vill inte heller ta onödiga risker, och jag tror att jag låter de andra stå för risktagandet och nöjer mig med att vara den som fattar kloka beslut.
Men sätter inte den lyckade säsongen i sig extra press på dig?
2024 hade jag också en väldigt fin säsong. Jag gick från framgång till framgång och ärligt talat blir pressen inte större för varje gång. Snarare samlas självförtroendet på hög och en positiv spiral tar form. På startlinjen kan man ibland känna sig oslagbar eller väldigt stark. Jag går in i CCC med stort förtroende för min egen förmåga, utan att för den skull tro att jag är bättre än de andra. Jag vet bara att jag kan springa 100 kilometer snabbt i bergen. Om någon är starkare än jag på fredag är det bara roligt för den personen, och jag kommer att vara väldigt glad för hans skull. Jag är också glad över att få lära mig av någon som är starkare än jag.
Benjamin Roubiol är också en av segerkandidaterna. Vad tänker du om det?
Jag är väldigt glad att få träffa honom igen. Jag tycker enormt mycket om honom, vi är vänner och jag har inte sprungit mot honom i år. Jag vet att han delar samma värderingar som jag och att vi kan få en fin tävlingsupplevelse tillsammans, eftersom vi håller ungefär samma nivå. Vi ser båda den andre som någon som hjälper en att överträffa sig själv, snarare än som ett hinder på vägen mot segern.