Intervju med Frédéric Tranchand, vinnare av OCC 2026: ”Att vinna i Chamonix hörs verkligen”

När Frédéric Tranchand, världsmästare på kort trail 2025, gjorde sin debut under UTMB-veckan och på en så lång distans gjorde han det med besked. Merrell-löparen dominerade OCC över 60 kilometer och 3 500 höjdmeter. Några veckor efter den uppmärksammade segern berättar han för mytrails.com om triumfen.

Frédéric, hur har du hunnit smälta segern i OCC?

Det var ett stort mål för säsongen, kanske ännu mer än så. Så först och främst var jag väldigt nöjd med att ha lyckats. Jag var också nöjd med hur loppet utvecklade sig: jag skaffade mig en lucka tidigt och höll den hela vägen. Det var riktigt kul. I dag inser jag mer och mer vilken betydelse och genomslagskraft den här segern har. Inom trailvärlden är det en riktig fjäder i hatten att vinna ett av UTMB-loppen. Man får maximal synlighet och genomslagskraft. Att vinna i Chamonix hörs verkligen. Samtidigt håller jag fortfarande kanske min VM-titel på kort trail från 2025 högre, även om den fick mindre uppmärksamhet.

När du säger att det var ett av säsongens mål, eller kanske ännu mer än så, vad menar du då? Är det ett karriärmål att vinna ett av loppen i UTMB Mont-Blanc?

Jag tror att få bocka av OCC, även om det tar flera år, är ett mål för alla traillöpare någon gång under karriären. Jag var ganska försiktig innan start, eftersom det ändå är en rätt lång distans och jag ville vara säker på att jag var redo. Fram till dess hade jag sprungit kortare tävlingar, och för mig var OCC redan ultratrail. Det handlar trots allt om 60 kilometer och över 3 500 höjdmeter, så jag hade stor respekt för banan. Jag kände mig kanske inte redo att ta mig an den direkt, och därför tog det flera år innan jag vågade prova.

Jag antar att den långa distansen påverkade din träning och uppladdning. Hur förberedde du dig inför loppet?

Jag flyttade till Argentière, inte långt från Chamonix, i maj 2026. Jag delade bostad för att lära känna terrängen och banan ordentligt. Jag kunde förbereda mig fullt ut för just det här loppet. Förra året, under VM, var loppet nästan jämförbart sett till tävlingstid, med en skillnad på 20–30 minuter. Jag gav mig alltså inte ut i det helt okända, och kunde lägga upp en nästan identisk förberedelse: säsongen började med skyrunninglopp på våren, sedan hade jag en sommar utan tävlingar där jag tränade specifikt för OCC, med långa bergspass och mycket bananpassad träning på OCC-sträckan. Det fanns delar av banan som jag kunde utan och innan, så det var nog en liten extra fördel.

Kände du av tyngden i att bära världsmästartiteln på dina axlar?

Jag har vant mig. Inför varje lopp presenteras jag ofta som favorit och regerande världsmästare, så jag var förberedd på det och det påverkade mig inte särskilt mycket.

Du började på elitnivå med orientering och gick sedan vidare till skyrunning och kort trail. Öppnar segern i OCC dörren till en ny ultratrailkarriär?

Kanske inte en ny karriär, men det vore en logisk fortsättning. Det bekräftar att jag kan prestera på de här lite längre distanserna. Jag inser att jag numera har allt svårare att hävda mig mot de bästa på kortare distanser, till exempel i Golden Trail Series. På distanser mellan 45 och 60 kilometer kan jag däremot verkligen disponera loppet bra, ge allt och hålla hela vägen. För två eller tre år sedan var det kanske inte så.

Hur var de två eller tre dagarna efter OCC? Hann du njuta av evenemanget?

Ärligt talat var det en bra kompromiss att bo på plats, på lagom avstånd från Chamonix. Jag kunde sova hemma varje kväll, vilket var skönt, och dagen efter loppet kunde jag svara på olika förfrågningar. Resten av helgen var lugnare, och då kunde jag ta mig ut längs banorna för de andra loppen och bland annat heja på mina rumskamrater i CCC, i regnet under den sista stigningen. Eller följa UTMB hemifrån.

Är det distanser som inspirerar dig, eller känns de otänkbara?

Visst är det inspirerande, utan tvekan. Men prestationsmässigt är det ändå något helt annat. Att disponera ett lopp över 20 eller 24 timmar skiljer sig mycket. Jag skulle förstås inte kunna rusa iväg huvudlöst i den första stigningen. Men någon gång vill jag prova, det vore roligt. Om jag skulle kunna prestera på den nivån är en annan fråga. Det vet man inte förrän man har testat. Just nu vill jag inte spreta åt för många håll.

Hur ser resten av säsongen 2026 ut?

Jag hade åtagit mig att köra världscupserien i skyrunning. Så jag har två lopp kvar på programmet, däribland finalen i Spanien den 7 november.

Vad ska du ägna vintern åt? Allt fler traillöpare börjar med skidalpinism, gäller det även dig?

Jag tillbringade många år i Skandinavien, framför allt i Finland, när jag tävlade i orientering, och där upptäckte jag längdskidåkningen. Den vanan har jag behållit, och jag har lagt till lite skidalpinism, men inte alltför mycket eftersom jag är rädd att skada mig. Jag tycker om att variera idrotterna under året, med bland annat mountainbike och landsvägscykling under säsongen. På vintern kör jag också två styrkepass i veckan.

Vad tycker du att orienteringen har tillfört ditt sätt att ta dig an trail?

Nästan alla i min generation kom från någon annan idrott. I dag specialiserar sig unga på trail väldigt tidigt. Jag kommer från orienteringen och den har format mig. Jag har faktiskt tränat strikt, strukturerat och seriöst i över 20 år. Den erfarenheten hjälper mig i dag. Orienteringen ger mig också en tydlig fördel när terrängen inte har någon självklar led, till exempel på en kam eller en topp. Den hjälper mig att välja de bästa vägvalen, eller den linje där det går lättast att springa.