Grand Raid de La Réunion, berättelsen om en legend

Den 15–18 oktober avgörs den 34:e upplagan av Grand Raid de La Réunion. Långt innan ultratrail blev en folkrörelse skrev loppet sin egen legend på den Intensiva öns slingrande stigar. Terrängen, stämningen och atmosfären gör tävlingen till något alldeles särskilt. Tusentals traillöpare dras till utmaningen, går ibland på pumpen och återvänder sedan, gång på gång, för att till slut bemästra den. Här är historien om detta utomeuropeiska monument, ett lopp som varje traillöpare bör ha på sin lista minst en gång i livet.

Grand Raid de la Réunion är utan tvekan ett av ultratrailkalenderns mest mytomspunna evenemang. Det beror på loppets särprägel, den oförlikneliga stämningen och svårighetsgraden i de fem loppen. Det mest kända och fruktade är Diagonale des Fous, som korsar ön från söder till norr över omkring 100 miles, beroende på upplaga. I år väntar 180 km och 10 200 höjdmeter. Och trots alla svårigheter är det fortfarande en folkfest.

Ett lopp inspirerat av Cross du Mont Blanc

Loppet startades på initiativ av Jean-Jacques Mollaret, tidigare medlem i Chamonix bergspolis, PGHM. Efter flera år på ön hämtade han inspiration från Cross du Mont-Blanc och skapade Cross du Piton des Neiges 1988, Réunions första bergslopp.

Övertygad om att det gick att ta sig ännu längre och korsa hela ön satte han, tillsammans med några vänner och efter rekognosering längs GRR2:s stigar, upp Marche des Cimes 1989. Det blev den första fullständiga traversen av La Réunion. 500 löpare tog sig an 112 km och 5 400 höjdmeter. Ett år senare bytte loppet namn till Grande Traversée (126 km, 5 000 höjdmeter), och nästan dubbelt så många löpare stod på startlinjen. 1993 blev loppet Course de la Pleine Lune (129 km, 6 600 höjdmeter). Färre än 450 löpare startade. 1994 fick loppet sitt slutgiltiga namn, Grand Raid (130 km, 6 900 höjdmeter). En journalist kallade det då för ”Diagonale des fous”, ett smeknamn som skulle leva kvar för evigt och som säger en hel del om loppets svårighetsgrad.

En extremt krävande och teknisk bana

Terrängen på La Réunion är helt unik och har inte mycket gemensamt med de lättlöpta partierna på exempelvis UTMB Mont-Blanc. Stigarna är fulla av rötter, sten, gatsten och ojämna trappsteg uthuggna i jord eller berg. Här brukar man säga att det går snabbare uppför än nedför. Till det kommer mikroklimaten: på 200 meters höjdskillnad kan kvävande hetta övergå i bitande kyla, ibland med tät dimma däremellan.

I de skiftande förhållandena utsätts kroppen för hårda påfrestningar, och det är inte bara den vassa terrängen som ställer till det. Som tur är kan löparna i detta helvete räkna med ett otroligt och obeskrivligt stöd från lokalbefolkningen, som med åren gjort Grand Raid till en del av öns kulturarv. Vid varje stigkrök står människor och hejar, ibland som om de dykt upp från ingenstans.

Utan stavar, och inte utan kamp

För att gå i mål, eller ens bli finisher, krävs vissa förberedelser. Först måste man hantera den tryckande, fuktiga hettan, som begränsar ansträngningen och tvingar ned farten. När man kommer in i cirques blir backarna brantare och hala, ofta täckta av rötter, stenar och andra hinder som kräver ständig vaksamhet, särskilt utför. Dessutom är stavar förbjudna i loppen på Réunion för att skydda stigarna, något som måste vägas in ordentligt i träningen.

Det kan också vara klokt att träna på fartökningar, så att man kan växla tillbaka till löpning där terrängen tillåter. Brant, tekniskt, långt och varmt sammanfattar den typ av träning som krävs om man ska överleva Diagonale des Fous. GR20 mitt i sommaren kan exempelvis vara utmärkt förberedelse, liksom Pyrenéernas eller Beaufortains sluttningar och stigarna i Carouxmassivet, som Antoine Guillon känner utan och innan. Han är en av Grand Raids stora profiler, med segern 2015 och sju pallplatser.

Från lokal dominans till internationella stjärnor

Grand Raids resultatlista talar sitt tydliga språk. Det särpräglade loppet var länge de lokala löparnas domän, eftersom de behärskade den förrädiska och typiska terrängen.

Gilles Trousselier (två segrar), Jean Philippe Marie-Louise (fyra segrar), Patrick Maffre (tre segrar), Paul-Cléo Libelle (två segrar), Richeville Esparon (två segrar), Thierry Techer (två segrar), Thierry Chambry och Pascal Parny (två segrar), alla lokala löpare, dominerade Diagonale des Fous under de första tjugo upplagorna. Först i slutet av 2000-talet kom den moderna trailens proffs och tog över ön.

Julien Chorier (två segrar), Kilian Jornet (två segrar), Benoît Girondel (två segrar) och François d’Haene (fyra segrar) hör till dem. Ludovic Pommeret, Aurélien Dunand-Pallaz, Benat Marmissolle, Mathieu Blanchard och Baptiste Chassagne har sedan dess också skrivit in sig i historien.

På damsidan har hjältinnor som Corinne Favre (tre segrar), Karine Herry (två segrar), Nathalie Mauclair (två segrar), Andrea Huser (två segrar), Emilie Lecomte (två segrar), Jocelyne Pauly, Emilie Maroteaux, Manon Bohard och Blandine l’Hirondel, liksom amerikanskorna Katie Schide och Courtney Dauwalter, ännu inte lyckats tränga undan den otroliga Marcelle Puy ur Réunionbornas hjärtan. Den lokala ikonen vann loppet fem gånger.

Fem lopp för alla typer av löpare

Grand Raid de La Réunion består i dag av fem lopp, från den stora Diagonale för de mest erfarna till Mascareignes, med Zembrocal Trail-stafetten och Métis Trail, som kom in på programmet 2024, däremellan.

Grand Raid: 180 km / 10 200 höjdmeter

Bansträckningen ändras nästan varje år, beroende på arrangörernas idéer och exempelvis ekologiska eller trafikrelaterade begränsningar. I år fick Diag’-fansen nästan en chock när passagen genom Cilaos togs bort på grund av trafikproblem, bland annat kring Gueule Rouge-tunneln. För de trogna deltagarna är det en stor förändring. Salazie och Hell-Bourg blir nu centrala delar av loppet, som 2026 blir det längsta i historien.

Efter den brutala stigningen uppför Coteau Kerveguen går löparna inte längre ned mot Le Bloc och Cilaos. I stället viker de av österut via Cap Anglais och dyker ned i den fuktiga Salazie-cirkusen.

Därefter klättrar de mot Plaine des Merles och tar sig in i den berömda, vilda Mafate-cirkusen via Sentier Scout. Sedan väntar den ökända Montée du Maïdo, 2 000 höjdmeter på 13 km, innan den vanliga avslutningen leder till Stade de la Redoute i Saint-Denis, där målet ligger.

Bansträckningen i detalj

Trail de Bourbon: 106 km / 6 200 höjdmeter

Loppets namn har sina rötter i öns historia. Ön kallades Île Bourbon från 1642 och blev en plats präglad av blandning och konflikter, genom kolonisatörernas och de madagaskiska, indiska och kinesiska slavarnas ankomst.

Trail de Bourbon startar fortfarande i Cilaos och inleds med de mytomspunna första kilometrarna, där en omedelbar stigning väntar upp mot Col du Taïbit. Banan ändras något i Mafate-cirkusen: efter nedfärden via Sentier Scout passerar löparna Plaque, Ilet à Bourse, Grand Place, La Roche Ancrée och Roche Plate, innan de når foten av Maïdo, vätskestationen i Ilet Savannah, Chemin des Anglais och den slutliga målgången i La Redoute.

Mascareignes: 74 km / 3 800 höjdmeter

Loppet startar i Hell-Bourg, tar sig ut ur Salazie-cirkusen via Sentier Scout och dyker ned i Mafate-cirkusen. Efter att ha korsat den når löparna kusten och fortsätter mot målet på Stade de la Redoute i Saint-Denis.

Zembrocal Trail: 160 km / 8 460 höjdmeter

Denna stafett för fyra löpare korsar ön i lag, med sträckor på 37, 35, 49 och 39 km. Starten går i Saint-Joseph och loppet ger deltagarna en försmak av Diagonale des Fous. Även 2026 försvinner passagen genom Cilaos, vilket gör att både distansen och höjdskillnaden ökar när banan läggs om.

Métis Trail: 51 km / 2 500 höjdmeter

Loppet skapades 2024 för att göra evenemanget tillgängligt för fler. Mellan Saint-Paul och Saint-Denis får de 700 deltagare som lottats fram en försmak av Grand Raid och en unik upplevelse på La Réunions storslagna ö, med historiska och panoramiska miljöer längs vägen.

Programmet för Grand Raid 2026 (lokal tid)

Torsdag 15 oktober kl. 17.00

Start för Zembrocal Trail (Saint-Joseph)

Torsdag 15 oktober kl. 22.00

Start för Diagonale des Fous (Ravine Blanche, Saint-Pierre)

Fredag 16 oktober kl. 01.00

Start för Mascareignes (Hell-Bourg)

Fredag 16 oktober kl. 20.00

Start för Trail de Bourbon (Cilaos)

Lördag 17 oktober kl. 06.00

Start för Métis Trail (Saint-Paul)

DIAGONALE DES FOUS, RESULTATLISTA

År	Manlig vinnare	Kvinnlig vinnare
1989	Gilles Trousselier (Frankrike)	Marie Thérèse Maussion (Frankrike)
1990	Gilles Trousselier (Frankrike)	Guylène Calpetard (Frankrike)
1991	Gilles Trousselier & Patrick Maffre (Frankrike)	Marie Annick Laudes (Frankrike)
1992	Jean-Philippe Marie-Louise (Frankrike)	Mireille Sery & Thérèse Derolez (Frankrike)
1993	Patrick Maffre (Frankrike)	Régine Étienne (Frankrike)
1994	Jean-Philippe Marie-Louise (Frankrike)	Mireille Sery (Frankrike)
1995	Jean-Philippe Marie-Louise (Frankrike)	Marcelle Puy (Frankrike)
1996	Jean-Philippe Marie-Louise (Frankrike)	Josiane Catois (Frankrike)
1997	Patrick Maffre (Frankrike)	Émilie Coulomb (Frankrike)
1998	Paul-Cléo Libelle (Frankrike)	Corinne Favre (Frankrike)
1999	Paul-Cléo Libelle (Frankrike)	Mireille Sery (Frankrike)
2000	Thierry Techer & Gilles Diehl (Frankrike)	Corinne Favre (Frankrike)
2001	Pascal Parny (Frankrike)	Corinne Favre (Frankrike)
2002	Thierry Técher (Frankrike)	Marcelle Puy (Frankrike)
2003	Richeville Esparon (Frankrike)	Simone Kayser (Nederländerna)
2004	Richeville Esparon (Frankrike)	Alexandra Rousset (Frankrike)
2005	Charles Fontaine (Frankrike)	Sandrine Béranger (Frankrike)
2006	Christophe Jacquerod (Schweiz) & Vincent Delebarre (Frankrike)	Karine Herry (Frankrike)
2007	Thierry Chambry (Frankrike)	Marcelle Puy (Frankrike)
2008	Pascal Parny (Frankrike)	Marcelle Puy (Frankrike)
2009	Julien Chorier (Frankrike)	Emilie Lecomte (Frankrike)
2010	Kilian Jornet (Spanien)	Marcelle Puy (Frankrike)
2011	Julien Chorier (Frankrike)	Karine Herry (Frankrike)
2012	Kilian Jornet (Spanien)	Emilie Lecomte (Frankrike)
2013	François D'Haene (Frankrike)	Nathalie Mauclair (Frankrike)
2014	François D'Haene (Frankrike)	Nathalie Mauclair (Frankrike)
2015	Antoine Guillon (Frankrike)	Nuria Picas (Spanien)
2016	François D'Haene (Frankrike)	Andrea Huser (Schweiz)
2017	Benoît Girondel (Frankrike)	Andrea Huser (Schweiz)
2018	François D’Haene (Frankrike) & Benoît Girondel (Frankrike)	Jocelyne Pauly (Frankrike)
2019	Grégoire Curmer (Frankrike)	Sabrina Stanley (USA)
2020	Inställt på grund av covid	Inställt på grund av covid
2021	Ludovic Pommeret (Frankrike) & Daniel Jung (Italien)	Emilie Maroteuax (Frankrike)
2022	Benat Marmissolle (Frankrike)	Courtney Dauwalter (USA)
2023	Aurélien Dunand-Pallaz (Frankrike)	Katie Schide (USA)
2024	Mathieu Blanchard (Frankrike)	Manon Bohard (Frankrike)
2025	Baptiste Chassagne (Frankrike)	Blandine L’Hirondel (Frankrike)