Trail des Templiers och Causses vilda magi

Festival des Templiers har sina rötter hos kusinerna på andra sidan Atlanten. Efter reportageresor till USA 1991, där de bevakade Western States i Kalifornien och Leadville 100 i Colorado, blev journalisten och fotografen Odile Baudrier och Gilles Bertrand några av de första i Frankrike att driva den nya disciplinen framåt. Den kallades ännu inte trail, men skulle under de följande decennierna växa till det vi känner i dag.

År 1995 arrangerade Gilles och Odile den första upplagan i hjärtat av Parc naturel régional des Grands Causses i Aveyron. Det var något helt nytt i Frankrike, åtminstone utanför Alperna: ett lopp helt på stigar, ett vilt och genuint äventyr med begränsad service längs banan. Det blev startskottet för en ny löpform som ännu inte hade fått sitt namn, trail, och början på en framgångssaga för Trail des Templiers.

© Templiers arkiv

Den första upplagan av Templiers startade i Sainte-Eulalie-de-Cournon. Programmet bestod av en enda distans, redan då 80 kilometer, och den snabbaste av de 500 pionjärerna fick en herdeväska. Det är långt från de 69 000 euro i prispengar som vinnarna i de olika loppen 2026 kommer att dela på. Andra tider, andra seder.

© Templiers arkiv

© Templiers arkiv

© Templiers arkiv

© Templiers arkiv

© Templiers arkiv

Två år senare flyttade loppet till Nant, en liten by med 400 invånare som snart blev för liten för ett arrangemang i ständig tillväxt. Under de femton år som loppet hölls i Nant skrevs ändå flera storslagna kapitel i Templiers historia.

År 2010 flyttade det som då hade blivit en hel festival, Festival des Templiers, vidare till Millau. Där kunde arrangörerna utan problem få plats med det omfattande programmet: 16 lopp, från barnloppen till 100 kilometer, med maratrail och kortare traildistanser däremellan. Här finns något för alla, från nybörjaren till ultratrailexperten, liksom lopp för kvinnor och för deltagare inom anpassad idrott.

© Greg Alric

© Guillaume Larras

© Greg Alric

Arrangörsteamet har skapat en egen atmosfär kring loppet och förnyar banorna nästan varje år, vilket lyfter fram de omgivande Causses-platåerna. Från gårdar på kalkstensplatåerna till karstlandskap, från spektakulära klippor till avlägsna byar, väntar en vild resa genom en skyddad miljö. Ferme du Cade, Croix de Paulhe, Grotte du Hibou, Dourbie-ravinen och Pouncho d'Agast är bara några av de oförglömliga och legendariska platserna längs banorna.

Eftersom loppet ligger sent på säsongen, ofta samma helg som Grand Raid de La Réunion, är Templiers ett perfekt sätt att avsluta trailåret med stil tillsammans med tusentals andra passionerade löpare.

Huvudloppet, Grand Trail des Templiers, är cirka 80 kilometer långt och bjuder på 3 500 höjdmeter. Det är loppet som gjort arrangemanget känt. De största namnen inom trail, då som nu, har en seger här på meritlistan. Bland dem finns pionjären Patrick Renard med två segrar, Gil Besseyre med två, Vincent Delebarre med två, nepalesen Dawa Sherpa, schweizaren Christophe Jaquerod med två och fransyskan Karine Herry. Hon har vunnit Grand Trail des Templiers nio gånger, men också UTMB 2006 och Diagonale des fous 2006 samt 2011.

© Yves-Marie Quémener

En annan självklar del av loppets historia är fransmannen Thomas Lorblanchet, som med fyra segrar fortfarande har rekordet. Många minns särskilt målgången 2011, då han blev tvåa bakom britten Andy Symonds. Lorblanchet gick i mål hand i hand med Thierry Breuil, som efter den sista utförslöpningen mot mål hade hunnit ta på sig tempelriddarens attribut: svärd, hjälm och sköld.

Från 2010-talet och framåt, i takt med att startfältet blev allt mer internationellt, kom utländska stjärnor för att uppleva Causses och ta upp kampen med Frankrikes främsta löpare.

© Cyrille Quintard

© Cyrille Quintard

© Cyrille Quintard

© Cyrille Quintard

© Cyrille Quintard

Benoît Cori med två segrar, Sébastien Spehler med två och Maud Gobert lämnade sedan över lagerkransen till spanjorskan Nuria Picas med tre segrar, nyzeeländskorna Ruth Croft och Caitlin Fielder, britten Jonathan Albon med två segrar, den amerikanska stjärnan Jim Walmsley i 2022 års upplaga och därefter Thomas Cardin, Pierre Livache, Julie Roux och Camille Bruyas.

Trots försök från stora sportarrangörer att ta över är Templiers fortfarande kompromisslöst självständigt. Arrangemanget är än i dag ett familjeföretag. Odile Baudriers och Gilles Bertrands barn, Anaïs och Kevin, har funnits med sedan unga år. Kevin är numera medtävlingsdirektör samt ansvarig för partnerskap och utveckling.

© Cyrille Quintard

• Grand Trail des Templiers, 80 km / 3 500 höjdmeter

Starten i Millau är unik och laddad, mitt i den svarta natten, endast upplyst av rökfacklor. Fältet på 2 500 löpare dras ut under de första kilometrarna, särskilt i den fruktade stigningen vid Carbassas. Den är bred men mycket brant och lyfter fältet upp på Causse Noir.

Loppet fortsätter på fina skogsvägar via Betpaumes, Le Sonnac och La Tour. Därefter väntar en utförslöpning ovanför Tarn-dalen mot Peyreleau, med den första smala stigen och den första vätskekontrollen, under applåder från flera tusen åskådare.

© Guillaume Salem

Nästa stora svårighet följer Jonte mot eremitaget Saint-Michel, kapellet Saint-Jean-des-Balmes och byn Saint-André-de-Vézines på Causse.

Sedan går färden söderut mot Montméjean, Rajols klippor och Roquesaltes med sin ikoniska båge, innan banan klättrar upp på Larzac. Hundraåriga buxbom, smala stigar med stup på ena sidan och luftiga passager ovanför Pompidous klippavsatser väntar.

Löparna fortsätter genom Dourbie-dalen via klipporna vid La Clapade, nerför Roubelier mot Massebiau och därefter mot den sista delen på Causse Noir.

En teknisk utförslöpning från CAF, stigningen upp på Pouncho d'Agasts klippiga näs via Faux Monnayeur, Grotte du Hibou och till sist lyckans och befrielsens båge i Millau.

• Endurance Trail, 100 km / 4 000 höjdmeter

Tre platåer ingår: Causse Noir, Causse Méjean och Larzac, liksom tre dalar: Dourbie, Jonte och Tarn. Dessutom passerar banan många små byar på platåerna och medeltida orter: Peyreleau, Le Rozier, Le Truel, Saint-André-de-Vézines, Montméjean, La Roque Sainte-Marguerite, Pierrefiche och Mas de Bru.

Det är en mycket varierad bana där de smala stigarna ger känslan av att gå vilse i en orörd värld.

Allt börjar med en lång travers över Causse Noir, 20 kilometer för att värma upp och samtidigt sprida ut fältet utan onödiga flaskhalsar.

Sedan går banan genom det storslagna landskapet vid Tarn-ravinerna och vidare på Balcon du Vertige, innan den dyker ner mot byn Le Truel i Jonte-dalen. Där följer en ny sektion via La Planque, upp till Espaliès och sedan ner mot eremitaget Saint-Michel.

© Cyrille Quintard

Här ansluter banan till Intégrale och fortsätter på vänstra stranden, högt ovanför Jonte-dalen, på en mycket teknisk stig där farten är låg trots att höjdskillnaden är begränsad. Vid den berömda förhistoriska svampen går banan mot det historiska kapellet Saint-Jean-des-Balmes och den välkomnande byn Saint-André-de-Vézines, där den fjärde vätskekontrollen väntar.

Därefter nås Montméjean snabbt, följt av klättringen till Roquesaltes och den tekniska utförslöpningen mot La Roque Sainte-Marguerite genom Riou Sec-ravinen. Sedan går färden mot Millau längs Larzacs klippavsatser. En storslagen avslutning, även i mörker, med utsikt över Dourbie-dalen som först ska springas ner i och sedan upp igen vid Massebiau för att nå Cade. Till sist väntar den numera ikoniska utförslöpningen förbi Grotte du Hibou.

• Marathon des Causses, 33 km / 1 550 höjdmeter

En balanserad men stundtals vild och teknisk bana som öppnar dörren till trailvärlden och väcker drömmar om större äventyr. Causse Noir visar upp alla sina sidor: först löper banan ovanför de stora klipporna som dominerar dalarna, sedan genom barrskogar och längs de otaliga ravinerna som skär genom platån. Stora vägar leder vidare till några av de finaste tekniska stigarna ovanför Tarn-dalen, mot Roc Pointu och den vackra utförslöpningen till La Cresse.

© Cyrille Quintard

Därifrån klättrar banan tillbaka upp på platån genom La Cresse-ravinen och vidare på fina stigar i Canoles, innan skogsvägarna leder till Lauglanou och ner mot Dourbies klippavsatser. Efter utförslöpningen mot Massebiau väntar en teknisk stigning via Rocher Troué. Oförglömligt. Vägarna är sandiga och steniga, men saknar varken fällor eller tekniska partier. Här är det Causse som bestämmer, och traillöparen som måste tämja den. En mycket vacker, luftig avslutning längs klippkanten, utan fara, med Millau-viadukten som fond.

• L'Intégrale des Causses, 60 km / 2 600 höjdmeter

Starten går mitt i den vackra byn Peyreleau, välkänd för Templiers eftersom den är den första vätskekontrollen på söndagens Grand Trail och sjuder av liv under loppet. Banan börjar med en kort slinga ovanför byn för att sprida ut fältet innan löparna når den fina stigen längs Jonte i lugn och ro. Passa på att njuta av de två kilometrarna i dalbottnen och de gigantiska klippformationerna på Causse Méjean, som börjar träda fram ur mörkret.

Sedan tar den välkända stigningen mot eremitaget Saint-Michel vid, upp på Causse Noir och vidare längs den lika berömda klippstigen. När dagsljuset kommer bjuder den på exceptionell utsikt över Jonte-dalen. Vid den förhistoriska svampen går banan mot Saint-André-de-Vézines via kapellet Saint-Jean-des-Balmes och fina skogsvägar där löpsteget åter kan bli rytmiskt.

© Cyrille Quintard

Därefter följer den klassiska Intégrale-banan via La Roujarie, Saint-André, Montméjean, Roquesaltes och La Roque, innan Larzac-delen tar vid. Avslutningen är oförändrad: en lång utförslöpning till Massebiau genom Roubelier-ravinen, därefter stigning till Cade och förstås banans högsta punkt, Pouncho d'Agast, innan målet nås efter passagen genom Grotte du Hibou.

• La Rock’Voizine, 50,5 km / 1 834 höjdmeter

Den nya distansen i 2026 års program. Med inspiration från L'Intégrale des Causses och Marathon du Larzac blir det här festivalens tredje travers. Starten går i Saint-André-de-Vézines, som i sexton år har välkomnat Templiers med genuin caussenardisk gästfrihet. Tre sevärdheter väntar på denna relativt tillgängliga Rock’Voizine, med en måttlig höjdskillnad och en något snällare profil än Templiers övriga distanser:

• Montméjean, Rajols klippor och Roquesaltes

• Caoussous klippor

• Boffis klippor och den berömda brevlådan

© Cyrille Quintard

Kort sagt: Causse Noir i koncentrerad form, med tekniska partier som avlöses av transportsträckor på skogsvägar mellan Montplo, Maubert, Longuiers, Monna och Lauglanou. Avslutningen går via Carbassas.

• Marathon du Larzac, 35 km / 1 450 höjdmeter

Marathon du Larzac startar i byn La Salvage, en riktig oas av lugn vid foten av detta caussenardiska område och den gamla tempelriddarkyrkan. Först väntar en kort slinga runt området, sedan går banan mot Pierrefiche. Den återvänder till La Salvage för en vätskekontroll innan den fortsätter ner genom Laumet-ravinen och upp mot La Clapades klippavsatser.

© Cyrille Quintard

När banan når Font Longue-ravinen följer en utförslöpning ner till stigen längs Dourbie i 1,5 kilometer, innan en gammal bygdeväg klättrar upp på Larzac via Grand Camp, med 350 höjdmeter. Vid gården Mas de Bru väntar utförslöpningen mot Massebiau genom Roubelier-ravinen.

Avslutningen är densamma: en direkt och brant stigning upp på Causse Noir mot gården Cade, 480 höjdmeter, där den traditionella vätskekontrollen finns i den vackra fårstallet. Sedan går färden mot Pouncho, dess klippkant och utsiktsbord. En snabb blick över landskapet, och det är redan dags för den berömda utförslöpningen mot Millau, med passage genom Grotte du Hibou.

• La Boffi Fifty, 46,5 km / 2 005 höjdmeter

En mellandistans för den som vill testa sig innan steget upp till L'Intégrale eller Templiers. Men se upp: loppet blir mycket tekniskt och rustikt mot slutet, med låg snitthastighet och höga fysiska krav. Loppet öppnar festivalhelgen på lördagen och följer Marathon des Causses lättlöpta sträckning, förlängd med en mycket teknisk och vild slinga bland Boffis majestätiska klippor.

Efter två kilometer på väg mot byn Carbassas börjar en brant stigning upp på Causse Noir. Därefter följer en vacker travers norrut över platån, vidare mot Roc Pointu och den tekniska utförslöpningen till byn La Cresse.

Sedan klättrar banan genom en trång dalgång och når smala, klippiga canoles. Uppe på platån väntar fina, stundtals sandiga skogsvägar för den som vill sträcka ut steget. Här går det att springa, det är lätt, man njuter av farten och av banan.

© Guillaume Salem

© Cyrille Quintard

© Greg Alric

© Cyrille Quintard

Efter Lauglanou styr löparna mot Longuiers och Boffis stora klippor, som dominerar Dourbie-ravinen. Det här är trail på hög nivå, på stigar som är typiska för Grands Causses. Landskapet skiftar totalt. Det blir extremt tekniskt, stenigt och vilt. Klipporna följer löparna nästan hela vägen. Här krävs säkra fötter.

Det går knappt att springa och farten sjunker. Men vilket landskap, vilken lekplats. Banan är gjord för traillöpare som vill kasta sig in i teknisk terräng. Efter utförslöpningen genom Monna-ravinen klättrar man tillbaka till Cade för vätskekontroll och går sedan in i en klassisk avslutning kring Pouncho d'Agast och dess enorma klippkrans.