Elazzaoui tar tredje raka GTWS-titeln med seger i finalen på Muju Trail

Marockanen Elhousine Elazzaoui (NNormal) gjorde en magistral insats på Muju Trail i Sydkorea. Med säsongens fjärde seger på Golden Trail World Series (GTWS) 2026 säkrade han också sin tredje raka totaltitel och blev den mest meriterade löparen i seriens historia. Rumänskan Madalina Florea (Scott) försvarade sin totaltitel hos damerna. Salomon vinner den allra första lagtävlingen i GTWS.

Marockanen Elhousine Elazzaoui (NNormal) gjorde en historisk insats i finalen av Golden Trail World Series, som gick på Muju Trail i Sydkorea. Han tog sin tredje raka titel i serien efter säsongens fjärde seger (tidigare vann han Zegama-Aizkorri, Ledro Sky Trentino och Salomon Pitz Alpine Glacier). Banan var en av de mest tekniska och krävande som serien någonsin bjudit på: 28,65 km och 2 313 höjdmeter. Med den nya titeln blir han den mest meriterade löparen i seriens historia och bekräftar än en gång sitt särskilda förhållande till tävlingen.

Kenyanen Patrick Kipngeno (Run2gether On Trail) blev tvåa både i loppet och i totalställningen, och landsmannen Timothy Kibett (Salomon) kompletterade pallen. Dagen blev desto tuffare för kenyanen Philemon Kiriago (Run2gether On Trail). Han gick in i finalen som ledare i totalställningen men kom bara elva, tappade ledningen och föll till tredje plats i slutställningen.

Elazzaoui vänder finalen genom att gå på offensiven

Herrarnas final startade i regn. Trots banans svårigheter bjöd de första kilometerna på dagens mest lättlöpta partier, med en bred stig upp mot Seolcheonbong innan löparna tog sig in i de mest tekniska sektionerna.

Kiriago, som ledde totalställningen, tog initiativet redan i början av stigningen, men hans ensamma utbrytning var snabbt över. En liten täkrets bildades med alla tre titelaspiranter. Kipngeno verkade dock inte må bra och stannade till en kort stund, ett första tecken på att det avgörande slaget inte började som han hoppats.

Philemon Kiriago gick på tidigt, men blev bara elva i mål

När lutningen ökade drogs klungan isär. Mexikanen Brayan Rodríguez och amerikanen Taylor Stack (Brooks) tog täten, med Kiriago, spanjoren Alain Santamaría (X-Bionic Integrity) och Salomons tre löpare, schweizaren Joey Hadorn samt kenyanerna Ezekiel Rutto och Samwel Kiprotich, bara några sekunder bakom.

Men loppet var långt ifrån avgjort. På sträckan mellan Seolcheonbong och Hyangjeokbong, på cirka 1 600 meters höjd och banans högsta punkt, sprängde en ny acceleration fältet. Den här gången var det Elazzaoui som gick på. Han visste att bara en seger höll titeln inom räckhåll, och valde en mycket mer offensiv taktik än vanligt. Med en avgörande attack körde han ifrån och fick egen väg i täten.

När han nådde Hyangjeokbong, vid kilometer 6,5, hade Elazzaoui redan ungefär en minut ner till jaktgruppen med Stack, Rodríguez, Kibett, Hadorn, Santamaría och kenyanen Michael Selelo Saoli (Run2gether On Trail). Längre bak låg Kiriago och Kipngeno redan över en och en halv minut efter. Kipngenos problem höll i sig, och Kiriagos grepp om förstaplatsen i totalen började släppa.

Tidtagna bonussegment som kunde bli avgörande

Därefter bjöd banan på ett terräng som passade Elazzaoui perfekt: en svindlande nedförsbacke mot templet Baengnyeonsa, med trappsteg, block och regnblöta löv. Medan marockanen verkade glida fram i de tekniska partierna kämpade rivalerna för att hålla farten i en utförslöpning som kräver precision, självförtroende och kontroll.

Santamaría var snabbast på det tidtagna nedförssegmentet på 2,5 km med 28 % lutning, på 11:54. Elazzaoui blev femma och tog två värdefulla extrapoäng i totalställningen. En till synes liten bonus, men potentiellt avgörande i en extremt jämn kamp om titeln.

De tidtagna segmenten hade till stor del bidragit till att hålla totalställningen öppen ända fram till Muju. Utan bonuspoängen som samlats under säsongen i uppförsbackar, nedförsbackar och sprintar hade Elazzaoui gått in i finalen som ledare. Men Kiriago hade skrapat ihop 106 extrapoäng på segmenten, mot 58 för marockanen, vilket gav honom försprånget inför sista loppet.

Vid kilometer 9 hade läget förändrats radikalt. Kiriago låg tia, fyra minuter efter täten, och hoppet om att behålla ledningen krympte. Elazzaoui höll under tiden ett högt tempo i täten, på jakt efter den seger han var tvungen att ta.

I den andra stigningen mot Hyangjeokbong förändrades placeringarna bakom ledaren på nytt. Elazzaoui hade stenhård kontroll på loppet medan Santamaría och Stack drog jakten. Stack svarade och tog tillbaka andraplatsen, medan Hadorn närmade sig Santamaría och blandade sig i kampen om pallen. När Elazzaoui passerade toppen hade han över fem minuter ner till närmaste jagare och mer än tolv minuter till Kiriago, som nu låg femtonde.

Sprintsegmentet gick också på den här delen, 1,1 km med en genomsnittlig lutning på -7,7 %. Tjecken Jan Fiala satte bästa tiden på 3:08, före Kiriago. Trots att kenyanen haft svårt att anpassa sig till banan visade han att farten fortfarande fanns där. Andraplatsen på segmentet gav honom åtta extrapoäng och minskade marginalen till Elazzaoui något i kampen om totaltiteln.

Kipngenos comeback räcker inte…

Efter sprinten tog loppet fart igen, den här gången i kampen om pallen. Tröttheten började ta ut sin rätt när Patrick Kipngeno plötsligt dök upp i täten. Vid foten av den sista stigningen, runt kilometer 21, låg kenyanen ungefär två minuter efter Stack, Santamaría och Hadorn. Knappt två kilometer senare, vid den sista toppen, hade han jobbat sig upp till andra plats.

Han var inte ensam om att öka mot slutet. Timothy Kibett gick också förbi Stack och Santamaría och satte efter Hadorn, och de sista kilometerna blev en hård strid om pallplatserna. Med en sista nedförsbacke och under fem kilometer kvar var allt fortfarande möjligt bakom Elazzaoui, som haft kontroll på loppet sedan första stigningen.

Marockanen tappade aldrig farten. Han korsade mållinjen på 2:49:14, en av karriärens bästa insatser, i precis rätt ögonblick. Kipngeno kom i mål bara 43 sekunder senare efter en spektakulär comeback och en säsong som blivit allt starkare, med två segrar och ytterligare en pallplats i den sista asiatiska trilogin. Kibett fullbordade pallen, ungefär en och en halv minut efter segraren.

I säsongens totalställning klättrade Elazzaoui från tredje till första plats och vann med 1 130 poäng, bara två mer än Kipngeno (1 128), som behåller andraplatsen. För Kiriago blev finalen en dramatisk kullerbytta: ledare före loppet, men slutligen trea i totalen med 1 075 poäng.

Idag gav jag allt. Jag visste att jag tog risker, men jag tänkte: ”Händer det något så gör det det.” Jag hade till och med skrivit ”Att vara eller inte vara” på händerna för att påminna mig om att idag gällde det allt eller inget. Tre titlar på Golden Trail World Series är ett rekord. För mig är det verkligen historiskt. Jag är så glad att jag har svårt att hitta orden.
Elhousine Elazzaoui Vinnare av finalen och Golden Trail World Series 2026

Marockanen blickar redan framåt. Han funderar på att satsa på längre distanser, men utesluter inte att komma tillbaka för att bygga ut meritlistan ytterligare: ”Jag vill komma tillbaka nästa år, för då fyller Golden Trail World Series tio år, och det betyder mycket för mig. Vi får se om jag fortfarande har möjlighet att slåss om ett nytt stort resultat”

Topp 5 herrar i finaletappen

1) Elhousine Elazzaoui (Marocko): 2:49:14

2) Patrick Kipngeno (Kenya): 2:49:58

3) Timothy Kibett (Kenya): 2:50:48

4) Joey Hadorn (Schweiz): 2:52:22

5) Alain Santamaría (Spanien): 2:54:00

Topp 10 i totalställningen 2026

1) Elhousine Elazzaoui (Marocko): 1 130 poäng

2) Patrick Kipngeno (Kenya): 1 128

3) Philemon Kiriago (Kenya): 1 075

4) Michael Selelo Saoli (Kenya): 968

5) Timothy Kibett (Kenya): 922

6) Nashon Kiplimo (Kenya): 820

7) Bogdan Damian (Rumänien): 812

8) Ezekiel Rutto (Kenya): 770

9) Alain Santamaría (Spanien): 759

10) Joey Hadorn (Schweiz): 743

Damklassen: Andrea Kolbeinsdóttir överraskar och Madalina Florea försvarar sin titel

Hos damerna presenterade Muju Trail en ny stjärna. Isländskan Andrea Kolbeinsdóttir (Salomon) tog sin första seger på den internationella serien, dagen före herrloppet, på en bana som regnet gjort ännu svårare.

Några minuter senare korsade rumänskan Madalina Florea (Scott) mållinjen som tvåa, med ytterligare en anledning att fira: resultatet räckte för att försvara hennes totaltitel i GTWS.

Kolbeinsdóttir: en stjärna är född

De första kilometerna skapade de första luckorna, på den enda delen av banan där löparna kunde hitta en jämn rytm, på en bred stig med lite höjdskillnader. Därefter väntade en krävande sex kilometer lång stigning mot Seolcheonbong.

Kenyanen Caroline Kimutai (Salomon) tog täten och drog ifrån. Madalina Florea låg 24 sekunder bakom när de närmade sig övergångssträckan mot Hyangjeokbong, banans högsta punkt på över 1 600 meters höjd.

Bakom dem var loppet fortfarande vidöppet, med rumänskan Madalina Amariei (Kailas Fuga), kenyanen Ruth Gitonga (Run2gether On Trail), Andrea Kolbeinsdóttir (Salomon) och amerikanen Hanna Groeber (Nike ACG), alla inom två minuter från täten.

Loppet vände i den första nedförsbacken mot templet Baengnyeonsa: 2,5 km med 28 % genomsnittlig lutning, trappsteg, blöta block och ett täcke av döda löv som dolde underlaget och gjorde den redan tekniska utförslöpningen ännu mer riskabel.

Florea tog in Kimutai halvvägs ner och gick om, medan landsmaninnan Amariei kom ikapp till under en minut och var tvåa vid nedförsbackens slut.

Men det var Andrea Kolbeinsdóttir som använde utförslöpningen för att gå på. Isländskan nådde ikapp Kimutai och blev Floreas främsta utmanare i nästa stigning mot Hyangjeokbong. På tekniska skogsstigar och ojämna block tog hon steg för steg in avståndet och gick förbi rumänskan nära toppen. De två inledde sedan tillsammans den andra nedförsbacken mot templet.

Bakom de två ledarna tog Amariei tredjeplatsen från Kimutai i utförsbacken. Kimutai föll därefter och blev också omgången av mexikanskan Miriam Morales, vilket satte punkt för hoppet om totaltiteln. Även Groebers lopp tog slut: amerikanskan bröt på grund av muskelproblem, i sin comeback efter handledsfrakturen från loppet vid Kinesiska muren.

Isländskan tänjde på gränserna och föll i utförsbacken, men nådde ändå kilometer 17 med 35 sekunders försprång på Florea.

Övriga utmanare låg nu mer än fem minuter bak, så segern skulle avgöras mellan de två. Men Kolbeinsdóttirs försprång smälte snabbt, och Florea tog tillbaka ledningen på övergångssträckan inför den sista stora stigningen mot Chilbong.

Andlöst byte av ledning i täten

De två löparna växlade sedan ledningen under de första kilometerna av den avgörande stigningen: 2,2 km med 25,2 % genomsnittlig lutning, partier över 40 %, enorma trappsteg och hala block som ibland tvingade löparna att ta hjälp av armarna för att ta sig fram.

Det var i den här stigningen som Kolbeinsdóttir gjorde sin avgörande attack. Isländskan körde till slut ifrån Florea, som också kämpade för att hålla balansen i det hala underlaget, och nådde toppen med nästan tre minuters försprång. Hon hade därmed en rejäl marginal inför den sista nedförsbacken. Bästa tiden på uppförssegmentet gick dock till schweizaren Theres Leboeuf (Compressport / Lowa), som klarade det på drygt 32 minuter.

I stället för att nöja sig med att försvara försprånget fortsatte Kolbeinsdóttir att öka avståndet i den sista nedförsbacken och korsade mållinjen med nästan sex minuter före Florea. Isländskan tog sin första GTWS-seger på 3:19:56.

Bakom henne korsade Florea, strålande glad, mållinjen och firade genom att rulla runt i vattenpölarna. Andraplatsen gav henne en ännu större belöning: en andra raka totaltitel i Golden Trail World Series.

Kampen om den sista pallplatsen var betydligt jämnare. Morales och Amariei kom nästan tillsammans på den sista uppförsrampen genom skidorten, men mexikanskan höll undan på tredjeplatsen med bara 24 sekunder.

Från Australien till Sydkorea: Kolbeinsdóttirs väg till segern

Andrea Kolbeinsdóttirs väg mot segern i Sydkorea hade börjat flera månader tidigare, tusentals kilometer bort, i Australien.

”Det var ganska roligt. Jag var i Melbourne och min tränare sa att jag kunde köra Golden Trail National Championships (GTNC) och att jag hade chans att vinna. Jag vann loppet och fick en Golden Ticket för att komma hit till Sydkorea”, berättade hon.

Golden Tickets ger direkt tillträde till GTWS-finalen. Systemet ska hitta de bästa nationella talangerna och trailsportens uppåtstigande stjärnor och ge dem chansen att mäta sig med den internationella eliten.

Efter att ha säkrat sin plats till Muju hade Kolbeinsdóttir redan visat sin potential på Ledro Sky Trentino i Italien. Där blev hon femma och bevisade att hon kan hänga med de bästa i världen. Hon visade också vad hon går för i teknisk terräng genom att sätta bästa tiden på nedförssegmentet.

Jag måste erkänna att jag i morse tänkte: ”Jag kan vinna.” Jag var väldigt positiv och trodde verkligen på mig själv. Det är en bana som passar mig mycket bra. Jag trivs i teknisk terräng. Kanske satsar jag på Golden Trail World Series nästa år.
Andrea KolbeinsdóttirVinnare av finaletappen

Florea avslutar en nästan perfekt säsong med sin andra GTWS-titel

Efter en säsong präglad av stor jämnhet kröntes Madalina Florea till mästare i Golden Trail World Series för andra gången. Rumänskan körde en nästan perfekt 2026, med segrar på Québec Mega Trail, Salomon Pitz Alpine Glacier Trail och Sierre-Zinal. I de två enda lopp hon inte vann, Ledro Sky Trentino och finalen på Muju Trail, blev hon tvåa.

Rumänskan avslutar säsongen med 1 164 poäng, före Caroline Kimutai på andra plats med 1 016 poäng och Ruth Gitonga på tredje med 982 poäng.

Det är det tuffaste lopp jag någonsin har kört. Jag kände inte kroppen längre.
Madalina Florea Vinnare av Golden Trail World Series 2026

Topp 5 damer i finaletappen

1) Andrea Kolbeinsdóttir (Island): 3:19:56

2) Madalina Florea (Rumänien): 3:25:46

3) Miriam Morales (Mexiko): 3:29:12

4) Madalina Amariei (Rumänien): 3:29:35

5) Barbora Bukovjan (Tjeckien): 3:29:54

Topp 10 i slutställningen

1) Madalina Florea (Rumänien): 1 164 poäng

2) Caroline Kimutai (Kenya): 1 016

3) Ruth Gitonga (Kenya): 982

4) Barbora Bukovjan (Tjeckien): 974

5) Marie Nivet (Frankrike): 892

6) Silvia Schwaiger (Slovakien): 765

7) Theres Leboeuf (Schweiz): 764

8) Estel Roig Fortin (Spanien): 737

9) Renée Cradinaals (Nederländerna): 730

10) Hanna Groeber (USA): 718

I den första lagtävlingen någonsin avslutar Salomon säsongen i topp, efter en imponerande jämnhet hela året och även seger i lagtävlingen på Muju. Timothy Kibetts tredjeplats och Joey Hadorns fjärdeplats hos herrarna, tillsammans med Andrea Kolbeinsdóttirs seger och Barbora Bukovjans femteplats hos damerna, gav laget ett perfekt avslut på säsongen.

Nu när säsongen 2026 är över blickar man redan mot 2027, vars kalender kommer att presenteras inom kort.