Traillöpningens olika tävlingsformat

Att säga att man springer trail är lite som att säga att man springer. Visst, man snörar regelbundet på sig löparskorna, men hur långt springer man egentligen? Sedan traillöpningen växte fram i Frankrike i början av 2000-talet har sporten förändrats rejält. I dag består den av en mängd olika format, och för den som inte är insatt finns det gott om saker att blanda ihop. Här reder vi ut nästan allt om de olika typerna av lopp.

Bergslöpning

Purister lär höja på ögonbrynen när bergslöpning placeras i traillöpningens universum. Bergslöpningen är nämligen betydligt äldre än trail. Bergsbor sprang redan på höghöjdsleder för flera decennier sedan, inte minst i Schweiz, och utmanade varandra med repliker i stil med: ”Den som först når toppen vinner!”

Det här är en mycket atletisk disciplin som styrs av nationella och internationella förbund och omfattas av ett detaljerat regelverk. Stavarna är till exempel strikt förbjudna. Franska friidrottsförbundet (FFA) anger att ”bergslopp ingår i kategorin ’lopp i naturmiljö’. Det handlar om tävlingar i bergsterräng med minst 500 höjdmeter och en höjdskillnad på minst 300 meter mellan den lägsta och högsta punkten. Arrangörer rekommenderas att begränsa banans längd så att de främsta klarar den på 1 till 1 timme och 15 minuter, i linje med disciplinens ’atletiska’ format på internationell nivå, och framför allt att undvika farliga partier eller instabilt underlag.”

Kort trail

Ordet ”kort” är relativt, särskilt på senare år. Ursprungligen syftade kort trail enligt FFA på lopp mellan 21 och 41 km med mer än 1 000 höjdmeter. På senare tid har utvecklingen tydligt gått mot längre distanser. Korttrailen i VM 2025 bjöd exempelvis på hela 44,5 km och 3 660 höjdmeter! Kort trail är ändå inte något slags barnlopp inom ett arrangemang, tvärtom. Det är ett krävande format som kräver alla egenskaper hos en god bergslöpare och en stark löpare, med en ansträngning som koncentreras till några timmar, vanligtvis 2 till 5 eller 6 timmar.

Lång trail

I början av sportens utveckling kallade FFA lopp på 42 till 80 km för lång trail. Benämningen rymmer alltså en stor variation av lopp som inte alls kräver samma egenskaper eller samma träning. Det är en enorm skillnad mellan ett maratrail-lopp, alltså ett maraton i naturen, och ett lopp på 80 km! Mental styrka, fysisk uthållighet, förmågan att hantera energi- och vätskeintag samt tiden som krävs för att träna är alla avgörande delar i förberedelserna inför ett långt traillopp.

Ultratrail

Själva namnet på formatet sätter fart på fantasin. Tankarna går direkt till sportens mest mytomspunna lopp, UTMB®, och man ser sig redan som en hjälte på stigarna. I flera år har vi sett en kilometerinflation inom trailvärlden: man ska springa längre och längre lopp som blir allt tuffare. 80, 100, 150 eller till och med 250 km, och 5 000, 8 000, 10 000 eller rentav 15 000 höjdmeter. För ultralöparna finns det uppenbarligen ingen gräns för hur svårt det kan bli. Ultra är samtidigt en modefluga, en långsiktig trend och ett särskilt sätt att tänka.

Den här typen av lopp kräver noggranna förberedelser och får inte tas lättvindigt: en mycket stor träningsvolym och ett psyke av stål eftersom lopp ofta ”förloras” när huvudet ger upp, en väl inarbetad strategi för energi- och vätskeintag samt fysisk kapacitet att tåla mycket långvarig ansträngning , ofta i mer än 20 timmar och genom sömnlösa nätter.

Urban trail

Det här är trail i stadsmiljö, ibland ifrågasatt av purister som anser att trail enbart hör hemma i naturen. Loppen bjuder på grönskande banor genom parker, oväntade passager i historiska stadsdelar, tekniska partier med trappor och upptäckter av stadens kulturarv. Banorna är ofta intensiva och snabba, vilket kräver att man utvecklar teknik, snabbhet och förmåga att accelerera på nytt.

Till den stora urban trail-familjen kan man räkna Ecotrail®, ett varumärke som samlar en serie lopp i Europa. Konceptet bygger på urbana banor som i så stor utsträckning som möjligt följer stigar, så att deltagarna får springa på naturliga underlag. Distanserna varierar kraftigt, från omkring tio kilometer till 80 km.

Skyrunning

Skyrunning administreras av International Skyrunning Federation (ISF), som bildades 2008 och har sitt säte i Italien, disciplinens hemland. Sporten formulerades officiellt 1992 av Mario Giacometti, vars credo var enkelt: ”less cloud, more sky”. ISF definierar skyrunning som ”bergslöpning som når upp till eller över 2 000 meters höjd, där den genomsnittliga lutningen över hela distansen är minst 6 procent och minst 5 procent av den totala distansen har en lutning på 30 procent eller mer”. Formatet är utpräglat alpint, luftigt och tekniskt krävande. Förhållandet mellan distans och höjdmeter är vanligtvis mycket stort.

Det finns både en internationell tävlingsserie och nationella serier inom disciplinen. ISF skiljer bland annat mellan följande format inom skyrunning: Sky (20–49 km och minst 1 200 höjdmeter), SkyUltra (50–99 km och minst 3 000 höjdmeter), Vertical (branta stigningar med minst 1 000 höjdmeter och högst 5 km horisontell distans), SkySpeed (minst 100 höjdmeter och minst 33 procents lutning). SkyMarathon betecknar lopp på minst 30 km och minst 2 000 höjdmeter där vinnaren går i mål efter mindre än 5 timmars ansträngning. SkyRace är samlingsnamnet för skyrunningtävlingar på minst 20 km och med minst 1 200 höjdmeter.

Vertikalkilometer

Även här lämnar vi det strikt definierade trailbegreppet en aning, eftersom vertikalkilometern, eller ”KV” som de invigda säger, egentligen inte är trail i ordets vanliga bemärkelse. Konceptet är enkelt: man drar en rak bana uppför tills den når 1 000 höjdmeter. Stavarna är tillåtna och lutningen är vanligtvis så brant att man knappt springer alls. De brantaste och snabbaste loppen är Verticale du Grand Serre i Isère, med 1,8 km horisontell distans, och Fully i Schweiz, som avverkas på 1,9 km. Man behöver självklart vara en mycket stark klättrare med optimalt förhållande mellan vikt och effekt, men framför allt måste man behärska stavarna perfekt. Skidalpinister är ofta de främsta på den här distansen.

Vintertrail

Vintertrail är relativt ovanligt och arrangeras ofta av skidorter. De här snöloppen gör det möjligt att hålla kontakten med sporten under vintersäsongen. Loppen är vanligtvis ganska korta, 10 till 30 km, och går till största delen på preparerade banor. Förhållandena är ofta krävande på grund av kylan och underlaget. Det krävs stor muskelstyrka, köldtålighet och förmåga att hantera tuffa väderförhållanden.

Sand- och ökenlopp

Det mest berömda sandloppet är Marathon des Sables, som finns i flera versioner på flera kontinenter. Andra lopp bjuder på samma känsla av äventyr genom banor i Atacamaöknen i Chile eller Gobiöknen i Kina. De här tävlingarna går i ökenmiljö, ofta på sand, och erbjuder en helt annan upplevelse. Vanligtvis består de av flera etapper. För att uppskatta de här exotiska äventyren krävs utan tvekan en äventyrarlust, eftersom deltagarna ofta måste klara sig helt på egen hand.

Till sist

Traillöpningen har blivit en hel galax med en imponerande bredd av format. Från de kortaste och mest intensiva loppen till de längsta äventyren kan alla hitta en tävling som passar både de egna önskemålen, den fysiska och mentala kapaciteten och den tid som finns tillgänglig för träning i vardagen.