Projekt 0 to 100: första avstämningen med Guillaume Millet efter UTMB:s ETC 2026

Guillaume, vad tar du med dig från det första tävlingstestet på ETC 2026?

Först och främst att det faktiskt är ett riktigt tufft traillopp. På pappret låter 15 kilometer inte som någonting, men med höjdskillnaden och den tekniska terrängen blev ETC en rejäl utmaning. Jag hade inte förstått hur hårt det skulle bli. När jag började klättra upp mot vätskekontrollen tänkte jag att det kanske var lite väl tufft, att våra deltagare ännu inte riktigt var redo för det, även om tidsgränserna var ganska generösa.

Till slut klarade sig 37 av 40 deltagare. Den stora majoriteten tog sig alltså runt, vilket ändå var en positiv överraskning. Den första lärdomen är att alla har utvecklats mycket på sex månader, trots att de inte hade tränat specifikt på så mycket höjdskillnad.

Planen har alltså följts nästan utan problem?

Det har gått väldigt bra, inte bara på det här loppet utan ända sedan programmet startade. Jag håller tummarna, för det betyder inte att det kommer att fortsätta så, men hittills hade vi knappast kunnat hoppas på ett bättre utfall. Alla 40 deltagare är fortfarande kvar, och det var inte självklart. En annan positiv sak är sammanhållningen som har vuxit fram mellan dem. De håller verkligen ihop. Alla är fortfarande motiverade, även de tre som inte tog sig i mål på ETC, men som snabbt hittade tillbaka till motivationen. Alla vet att det blir tufft att nå hela vägen till CCC, men om de fortsätter träna regelbundet och klarar av de kommande tuffa träningshelgerna finns det ingen anledning att tvivla. CCC:s svårighet ligger inte främst i distansen och höjdmetrarna, utan i tidsgränserna. De är ganska hårda.

Tror du att tävlingsadrenalinet också påverkade resultatet på ETC?

De var i alla fall helt fokuserade, man märkte att det här verkligen var viktigt för dem. Och de går in helhjärtat i projektet överlag. Ibland nästan lite för mycket. Därför underskattar vi inte heller projektets påverkan på deras liv. Vi har planerat in mental träning och även psykologiskt stöd.

Hade någon av de 40 ens burit nummerlapp eller tävlat tidigare i livet, före ETC?

Några hade spelat lite fotboll, simmat eller sprungit någon enstaka gång i sin ungdom. Men grundförutsättningen var att de hade varit genuint stillasittande i flera år. En av dem hade sprungit ett maraton efter ett vad med en kompis. Han gick i princip hela vägen och kom i mål på 7 timmar och 42 minuter, så vi godkände honom. Däremot upptäckte vi att en annan sökande hade sprungit Marseille-Cassis på en helt okej tid. Honom uteslöt vi, även om han inte hade haft några dåliga avsikter och sade att han inte hade tränat. Lägsta ålder för att delta i studien var 25 år, så den yngsta hade förstås haft idrott i skolan bara några år tidigare, men det säger inte särskilt mycket. Alla började på en väldigt låg nivå. Vissa på en extremt låg nivå.

Har ni överraskats av några oväntade förmågor?

Ja, några har bra utgångsvärden. Så bra att vi undrade om de verkligen var stillasittande. Men jag förklarar det med att de utvecklade de här egenskaperna under tonåren eller som unga vuxna. Sedan finns det deltagare med medfödda förutsättningar, till exempel en bra VO2max på 40 eller 45 ml/min/kg. Väldigt smala personer som inte har problem med övervikt. Andra börjar däremot verkligen från noll, med en VO2max på 25 ml/min/kg. De har stillasittandet gemensamt, men alla startar inte från samma punkt.

© Philippe Allante

© Philippe Allante

© Philippe Allante

© Philippe Allante

Är nästa tävling redan planerad?

Vi har godkänt fyra lopp fram till CCC, och deltagarna måste springa två av dem. Minst ett ska vara 40 eller 50 kilometer tidigt på sommaren. Vi har också godkänt ett lopp på 10–15 kilometer i slutet av december och ett på 20–30 kilometer i mars. Nu när de har börjat träna vill de förstås tävla. Men det gäller att inte överdriva.

Jag oroar mig för vinterperioden, men också för att de kommer att behöva träna lite mer under 2027 för att nå målet. Men alla är fortfarande motiverade

Oroar du dig för vinterperioden?

Ja, det är då mycket kommer att avgöras, och vi har gjort dem uppmärksamma på det. Trötthet och vinterväder kan göra dem mindre motiverade. Därför har vi också tillåtit ett lopp i december, för att hålla motivationen uppe åtminstone lite. Hittills har de fått glida fram på en räkmacka: de har fått sin utrustning, sprungit i solen i Chamonix och varit en del av UTMB:s folkfest. Efter det blir dagarna kortare och allt mindre enkelt.

Jag oroar mig också för att de kommer att behöva träna lite mer under 2027. Hittills har det handlat om fem eller sex timmar i veckan. När de behöver träna tio eller tolv timmar i veckan är jag rädd att de börjar ta tid från sömnen, med alla krav från arbetsliv och privatliv. De är inte vana vid att organisera livet kring träningen, så de kommer att behöva anpassa sig.

Nästa större träningsblock handlar alltså om intensitet?

När man börjar träna är det ganska enkelt att bygga upp chassit, men sedan blir det svårare att förbättra motorn. Nästa steg i programmet, som vi genomför tillsammans med École de Trail, är därför att lägga in intensitet för att öka motorns effekt. Förhoppningsvis utan skador. Vi har redan haft skadade deltagare, men vi har kunnat ta hand om dem och få dem tillbaka, tack vare fysioterapeuterna hos en annan av våra partner, La Clinique du Coureur.

Hittills har vi fokuserat träningen på styrka. Nu inleder vi ett fyra månader långt block där volymen inte kommer att öka särskilt mycket, men där belastningen däremot stiger genom högre intensitet. Det tar oss fram till januari. Därefter ökar vi volymen och börjar lägga in delar av tuffa träningshelger.

Hur många gemensamma träffar är planerade?

Vi har redan haft en gemensam träff. Vi ses i Besançon i slutet av oktober och därefter i närheten av Annemasse. Vi kommer troligen också att lägga till ett fjärde block i La Rosière i början av juli. Det blir inte obligatoriskt, men starkt rekommenderat, eftersom terrängen liknar den på CCC.

France Télévisions följer projektet